måndag 1 juni 2009

Slita ihjäl mig

Jag har en egenhet som kan vara rätt jobbig ibland.
Jag är tävlingsinriktad.

Det som blir jobbigt är att om jag går, springer eller cyklar och ser någon framför mig. Då MÅSTE jag ikapp och förbi.

Idag skulle jag cykla hem och det dök upp cyklar framför mig hela vägen. Jag tror aldrig jag cyklat så fort. Efteråt brann det i bröstet, munnen smakade blod och låren var stenhårda.

När jag gick till dagis kände jag hur yr jag blev, men det är roligt

7 kommentarer:

  1. Precis så är jag också!
    Varje dag längst genvägen/krondikesvägen är en tävling, både till och från jobbet. Mot alla.
    Alltid lika kul när man får vinna :)

    //Lisen

    SvaraRadera
  2. Lisen: Japp, det finns alltid någon att knäcka. Det känns viktigt att komma med betydligt högre fart förbi så de inte hinner hänga på utan ger upp direkt.. :)

    SvaraRadera
  3. Kanske jämthjulingen skulle passa i helgen då??

    SvaraRadera
  4. Sandra: Jag har aldrig varit intresserad av cykeltävlingar, det verkar så långtråkigt, plus att man måste ha enorma lår. Jag vill ha slanka muskler.. ;)
    Fast det är många som tycker att löpning verkar långtråkigt också.. :)

    SvaraRadera
  5. Jag håller med. Döda matchen direkt liksom :P

    //Lisen

    SvaraRadera
  6. Lisen: Alltid skönt att vända sig om efter en liten stund och se hur långt efter de är och hur hängiga de ser ut.. ;)

    SvaraRadera
  7. Mohahaha, jag med!

    //Lisen

    SvaraRadera