I söndags skulle jag springa en vända och bestämde mig för den längre turen som jag hittade för någon vecka sen.
Jag har inte sprungit ett steg på flera veckor, men jag ville utnyttja att jag har gratis GPS i mobilen några dagar till så jag kunde mäta hur långt det är.
Jag tyckte att jag tog det lugnt i alla fall halva sträckan, men antingen sprang jag snabbare än jag trodde eller så är jag i sämre skick än jag själv tror.
Kroppen kändes helt tom resten av dagen, jag mådde nästan illa.
Straffet kommer ju obönhörligt dagen efter och håller i sig än.
Mina ben går knappt att böja för musklerna skriker TRÄNINGSVÄRK.
Jag lär mig nog aldrig, men det är skönt att plåga sig lite...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar