Jag har hamnat i ett ovant dilemma.
I hela mitt liv har jag alltid svalt alla påhopp, dvs när någon sagt något om eller till mig som inte känts bra.
Det senaste året har jag sagt ifrån och ifrågasatt några gånger då jag känt mig illa berörd.
Det har känts bra att ta mod till sig och säga ifrån, men tyvärr har det bara lett till konflikter och känts ännu sämre efteråt.
Jag får höra att jag är känslig och inte säger till i tid, "Ta det som en man" etc.
Eftersom jag inte är van att säga ifrån har jag tänkt efter en stund innan jag sagt något. Mest för att känna efter om det är värt att säga något, men det har som sagt lett till att jag får skäll för att jag inte säger ifrån i tid.
Jag har försökt vara saklig och hålla mig till det som hänt, men givetvis har jag fått höra att jag är känslig, löjlig, "..har minsann gjort saker jag med" etc.
Idag hände det igen. Jag tolkade en sak utifrån tonfall och sammanhang och ville egentligen ha bekräftelse på att det inte var menat som det lät, så jag ringde upp och frågade, men det slutade inte särskilt bra.
I efterhand känns det som att det var onödigt att ens ringa, men jag kände ett behov att fråga. Dock lät jag säkert irriterad istället för undrande och det skapar så klart en konflikt.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det känns bra att sätta ned foten, men jag undrar om det är värt det?
När jag inte sa något slapp jag konflikterna även om jag själv tog illa vid mig.
Nu tar människor avstånd ifrån mig och tycker att jag är en idiot som säger ifrån. Man får inte säga ifrån helt enkelt.
Jag gör det säkert på fel sätt eftersom jag inte är van, men frågan är om jag vill bli det eller om jag ska strunta i det?
Klart man ska säga ifrån!
SvaraRadera"Ta det som en man..."
Jaha?
Hur tar de saker och ting då?
Nä.
Stå på dig!
Sus klurar: Jag kan erkänna att jag skrattade då jag fick den kommentaren, men men... Det svåra är att välja vilka strider som är värda att ta och vilka som är dödsdömda på förhand.
SvaraRaderaHm, det är svårt det där. Att välja sina strider.
SvaraRaderaJag började skriva ett vääääldigt långt inlägg med en massa sociologiskt och samtalsmetodiskt snack av det jag håller på och lär mig nu.
Men jag raderade det. Jag skriver såhär istället:
Jag har fått ett väldigt bra intryck av dig. Du har ett väldigt resonabelt, moget och eftertänksamt tänkande.
Bara att du har kommit till den här insikten gör att du säkert redan har rättat till saker som gör det mer friktionsfritt nästa gång.
Det är bra att du ser till dina medmänniskor, men du har faktiskt ett större ansvar till dig själv. Stå på dig innan någon annan gör det.
Den längsta relationen du har i livet är med dig själv, så känner du att du tar illa vid dig av att inte säga något gör du ju dig och andra en björntjänst. Dina medmänniskor vill ju inte ha en Magnus som inte lyssnar på sig själv. Det är därför vi tycker om och respekterar dig (och säkert de andra som du tror tar avstånd från dig).
Nu blev det ett långt inlägg iaf, men jag hoppas att du fattar vad jag vill komma fram till.
Jag tror på dig!
Kram
Lisen: Tack, det var vänligt sagt. Jag förstår vad du menar och håller med. Jag tycker bara inte om att vara ovän med någon. Jag vill kunna resonera utan att behöva skiljas som ovänner. Dock är det svårt när den jag pratar med har samma attityd mot alla och inte tycker att det är något fel. Jag varken ska eller vill uppfostra någon annan än mina barn, så de striderna är de jag anser vara dödsdömda från start.
SvaraRaderaKram
Klart du ska säga ifrån! Ibland är det dock svårt att veta när det är bättre att låta bli..
SvaraRaderaSjälv tiger jag oftast. Men när jag säger ifrån blir det med buller och bång, och slutar mest med att jag står själv där med lång näsa..fast jag har ju satt ner foten i alla fall. I långa loppet är det nog det bästa..Tror jag!;)
Susanne
Susanne: Jag vill kunna säga ifrån, men jag måste lära mig göra på rätt sätt.
SvaraRaderaDet är inget fel på ditt sätt att säga ifrån på. Du är lugn och dimpolmatisk. Om vissa inte tål det så är det inte hos dig felet ligger. En del människor är så konflikträdd att de inte klarar av att man säger ifrån.
SvaraRaderaVad då för känslig? Eller så har alla ett ansvar för vad de säger och på vilket sätt. Är det ett missförstånd är det bättre att reda ut det än att gå och grubbla. Vem vill såra ngn i onödan?
Annica: Tack! Jag försöker som sagt vara saklig. Det är utbildningen som gjort att jag törs ta konflikten, men problemet ligger i den sk feedback-trappan. Det vill säga hur mottaglig man är för andras åsikter.
SvaraRadera