Appropå glömska...

Jag och Annica har planerat sommaren utifrån när dagis är stängt och när vi bokat stugan i Dalarna.
Jag har sökt föräldrapenning och Annica semester så vi ska ha 2 veckor gemensamt och 2 veckor var med barnen så de är lediga 6 veckor.
Vi bokade stugan redan när vi var där förra sommaren, så den veckan var det ingen tvekan om, men....

Det börjar närma sig, så vi har pratat om ifall det var stugbyte lördag eller söndag och igår kollade jag bokningen.

Vi har planerat att åka lördag eller söndag vecka 26 och vara där en vecka.
All planering utgår från det, därför fick vi en smärre chock när vi inser att vi tagit fel på nästan en vecka!

Stugan var bokad från fredag vecka 27.

Hur vi kunnat ta så fel har jag ingen bra förklaring till, men tur nog upptäckte vi det i tid, så idag har jag ändrat min ledighet och bonusen blev att vi nu får en dag längre gemensam semester.
Men tänk om vi inte hade kontrollerat nu...

Hur glömsk får man bli?

Jag som alltid haft lätt för siffor och hittar något logiskt mönster i alla sifferserier har helt plötsligt glömt PIN-koden till min mobil.
Jag har inte stängt av telefonen på flera månader, så jag har inte behövt knappa in den, men det här känns olustigt.

Tur nog går det att låsa SIM-kortet och byta PIN-kod.

"Dom dör väl"

Mitt i bilden sitter en tjej med ryggen mot kameran. Vi väntade på samma buss alldeles nyss. På väg till busshållplatsen såg det ut som att hon tappade ett papper, så jag tänkte berätta det när hon kom närmare, men medan jag väntar ser jag hur hon "tappar" fler papper hela vägen. Dvs att hon tömmer fickorna på marken medan hon går. Jag kunde inte låta bli att fråga: "Är det tänkt att någon annan ska plocka upp de där papperna efter dig?" Hon ryckte bara på axlarna och svarade "Dom dör väl" Ja, vad svarar man på det? Det dök upp många ord i huvudet, men de får stanna där.

Management by fear?

Jag hade förväntat mig en fullständig utklassning i matchen Brasilien - Nordkorea, men efter första halvlek känns det mer som att Nordkorea kommer kontra in det första målet.

Det är svårt att inte tänka gamla Sovjet och fundera på vad det innebär att spela i Nordkorea.
Jag utgår ifrån att de har tränat taktik och styrspel dag ut och dag in i åratal. De är troligen styrda med järnhand hur de ska röra sig i alla tänkbara situationer.
Vaknar de mitt i natten ska de kunna svara direkt hur de rör sig om bollen befinner sig på en viss position beroende på vilket lag som har bollen.
Lars-Tommys pärm lär ligga i lä där.

Det hemska är att jag undrar vad som händer om de slår en dålig passning, gör en dålig mottagning, orsakar en farlig frispark eller straff.
Blir de bestraffade då?
Är det här Percy Nilegårds citat är hämtat ifrån "Management by fear"?
Om en proffsklubb vill värva Jong Tae Se. Får han spela för dem då eller är han fast i Nordkorea?

Om det här är fördomar eller bara oro kan jag inte svara på, men kommuniststater är förknippade med mycket hemskheter.

Oavsett alla funderingarså imponeras jag av hur de spelar.
Vattentäta bakåt och kontringssnabba. Helt orädda, trots att de möter Brasilien.

Inga mer väderleksprognoser

Jag bryr mig aldrig om väderprognoser, vare sig på tv eller i tidningar, men jag ser ju alla rubriker om "si och så blir vädret i sommar".
Det är ett ständigt samtalsämne på fikaraster och annat, men jag lyssnar knappt utan tar dagen som den kommer.
Förra veckan när det äntligen var bra väder några dagar, började alla förvarna om att:
"det kommer att bli sämre väder på fredag och hela helgen"
"på fredag börjar det regna och sen regnar det hela helgen"
"klockan 19 kommer regnet"

För en gångs skull lyssnade jag och började förbereda mig på sämre väder och agerade utifrån det också, dvs att jag var inte ute lika mycket och kände inte ens efter på fredagen om det var varmt eller kallt, för "det skulle ju vara kallt".

När regnet inte kommit vid lunch öppnade jag dörren och insåg att det var ju riktigt varmt, så vi hade slösat bort en hel förmiddag på en dålig prognos.

Regnet kom på söndag eftermiddag, men då var vi ute och spelade fotboll ändå.

När de inte kan spå vädret mer än några timmar framåt. Hur lurade är inte alla då som tror på prognoser för HELA sommmaren i april-maj? Men det säljer tidningar.

Jag kommer fortsätta öppna ögonen och konstatera vilket väder det är och ta dagen som den kommer.

(Fast vid ett tillfälle har jag kollat prognosen extra noga. Det var i juli 2008 när jag skulle fria till Annica utomhus och då stämde faktiskt prognosen)

Medarbetarsamtal

Idag har jag haft medarbetarsamtal och diskuterat hur det går på jobbet.
Min chef har förtroende för mig och hade egentligen inga synpunkter på det jag gör, utan ville att jag skulle fortsätta på samma sätt.

Jag har valt att göra de svåra ärendena. Det innebär att jag gör färre än de andra, men samtidigt får de som inte törs göra de svåra, fortsätta lära sig i lite lugnare tempo.
De tar ansvar för mängden och jag för de som kräver mer.

Vi ska föra statistik på hur många ärenden vi gör enligt olika kriterier och det är oerhört stressande för de flesta, men jag har äntligen kommit till någon slags acceptans att jag gör det jag hinner och det jag inte hinner kan jag inte göra så mycket åt.

Det är skönt att känna så eftersom jag alltid har högre prestationskrav på mig själv än omgivningen. Jag försöker alltid pressa fram lite mer, men nu är det ingen mening. Ärendena tar tid, eftersom de är så omfattande och det går aldrig i förväg säga om de tar 20 min eller 2 dagar.

Jag kanske äntligen har lärt mig att slappna av.

Tysk gladfotboll!!!

Jag brukar inte tycka om tysk fotboll,men just nu dominerar de fullständigt mot Australien.
Riktigt anfallsglad och kreativ fotboll.
Frågan är inte OM de ska vinna, för det står 3-0 nu, utan med hur MYCKET, eftersom de inte slår av på takten.
Den ena häftigare kombinationen efter den andra.
Och där är det 4-0!!!
Hyfsat inhopp av Cacau. Första bollkontakten rakt i mål.

Jägmästarfrukost

Annica kommer att skryta över deras hotellfrukost när hon kommer hem, men vi ville inte vara sämre hemma.

Jag tog upp beställningar i morse och Simon önskade McDonalds-frukost, men eftersom vi inte har någon bil var det inte möjligt.
Då tyckte han att vi skulle åka på ett hotell och ta med oss frukost därifrån, men det var ju samma problem där...

Alice beställde först korv med bröd (det är hon som äter det varje dag numer istället för Simon), men sen ändrade hon sig och ville ha välling. SEN ville hon ha ketchup, med korv och bröd. Och MJÖLK.

Simon ville ha stut med messmör och leverpastej, smoothie och yoghurt med flingor.

Jag tog fil med lite yoghurt på toppen och müsli, bröd med äggröra och hallonsmoothie.
Så det är inte säkert att de haft mer variation på deras frukost, men de slapp iaf disken.

Jag borde skämmas..

Vi var på badet idag och hade jätteroligt.
Simon har tuffat till sig så mycket att han åker alla kanor han hittar och är nästan mer under än över vattenytan.
Alice är lite mer försiktig, men hon följer med på allt och åkte den stora rutschkanan, även om hon tyckte att den var lite läskig.

När vi var klara och stod i duschen på herrarnas hände det...
Alice har precis tvättat håret när hon vänder sig mot den andra duschraden och pekar.
"Titta pappa! Titta vad han ser konstig ut"
Utan tvekan hörde han eftersom hon helt ogenerat pekade med hela armen.

Jag låtsades som ingenting och försökte med:
"Nu ska vi tvätta kroppen, den blir ju så smutsig i bassängen"
Det funkade i 30 sekunder ungefär innan:
Alice ställer sig alldeles framför honom, stirrar och pekar med hela kroppen:
"Men pappa titta då! Titta vad konstig han ser ut!
Kolla, han har ju fläsk och snopp!"

Jag vet inte vad jag ska säga, men kan inte låta bli att vända mig ifrån honom och nästan skratta.
Jag skäms så klart lite, men mest tycker jag att det lät roligt.
Hon säger det så omedvetet om att det är oförskämt, hon är bara fascinerad av det hon ser och vill berätta för mig.
Jag borde skämmas, men...
Alice är underbar

Skön helg med barnen

I helgen får jag rå om Simon och Alice alldeles själv.
Annica och Joakim ska bo på hotell.

Vi ska ta bussen på badet och åka rutschkana, sen ska vi grilla och titta på fotboll när vi kommer hem innan vi följer finalen av Wild Kids.

Fotbolls-VM

Nu har det börjat!

Annica kan inte förstå varför jag vill titta när inte Sverige är med......
Jag sa till hennes pappa igår att där är en sak han misslyckats med i hennes uppfostran, men jag försöker bearbeta henne bit för bit.

När vi går i pension sitter hon säkert och njuter av snygga uppspel, frisparkar och mål hon med.

Suget tillbaka

Sista dagarna har jag börjat tänka på att det som händer skulle kunna vara blogginlägg, så kanske suget att skriva av sig har kommit tillbaka igen.

Annica har ratat min blogg nu, så vi får se när hon hittar tillbaka.
Jag fick ett infall och ändrade utseende.
Om det blev bra vet jag inte, men det blev en förändring.

Det känns som att jag vilat ut nu och står på noll igen.
När skolan slutade var jag så trött och sliten att jag inte orkade ta tag i mer än det viktigaste för att hålla ekonomi och familj igång.

Men NU har energin kommit tillbaka.

Börjar gå till överdrift?

Det syns säkert inte men på näst översta hyllan bredvid sängen har hon placerat ett kort på Edward. Ska jag börja bli orolig?

Christer och jag

Ikväll blir det intressant. Jag ser verkligen fram emot att lyssna på hans erfarenheter.

Bloggpaus

Som ni har märkt är jag usel att uppdatera bloggen numer.
Jag använder knappt datorn längre. Det är väl någon sorts reaktion på att jag använt den så mycket tidigare.

Jag har iaf jobbat en vecka på Försäkringskassan nu och det går bra. Det mesta minns jag när jag hör det, så jag kommer kunna handlägga utan hjälp ganska snabbt.
Imorgon får vi börja handlägga med handledare, så det ska bli roligt.
Jag fick dessutom ett eget skrivbord. Många av de andra får sitta kvar i lektionssalen tills utbildningen är klar.

Förhoppningsvis kommer suget att skriva av mig igen, men tills vidare har jag bloggpaus.

Slut på Påsklovet

Nu har jag fått schemat för introduktionen på Försäkringskassan.
Det blir två veckors utbildning, så jag får en mjukstart tur nog.
Jag behöver repetera efter att ha fyllt huvudet med allt annat under 1,5 år.

Först var jag rädd att de ville sätta mig framför datorn direkt utan repetition, det hade blivit katastrof eftersom jag i stort sett bara minns vad systemen heter och vad de gör.

Förhoppningsvis kommer det tillbaka rätt fort.

Tänkvärd teater

I tisdags eftermiddag fick vi se teatern "Mitt i livet" när vi var i Docksta.

Det var en föreställning av Friteatern från Sundbyberg som de visar på arbetsplatser.
Föreställningen är väldigt intensiv med MÅNGA igenkänningsfaktorer.

Efter föreställningen satt skådespelarna ner och samtalade med oss om det vi just sett.
De ställde öppna frågor och försökte inte säga vad som är rätt eller fel.
Syftet är istället att vi själva ska tänka efter och förhoppningsvis värdera vårt liv lite högre.

Vi ska inte vara slavar under alla måsten, utan passa på att njuta av det som är bra, här och nu.

Får ni möjlighet att se den så passa på.

Organisationsutveckling

Tisdag och onsdag har jag varit i Docksta som konsult hos ABF Ångermanland.
Vi har arbetat med Organisationsutveckling inför deras sammanslagning med två nya distrikt.

Det är helt klart annorlunda att arbeta med idéburna organisationer jämfört med företag, men det är lärorikt eftersom det ställer hårdare krav att hitta lösningar.

Vi ska fortsätta med teambuilding och stötta sammanslagningen till hösten.

Påskfirande

Idag har jag varit på dagis med Simon och Alice.
Det var påskfirande med sångsamling, hamburgare och påskkärringar.

Det är alltid roligt att hälsa på dem på dagis.
De blir så kramiga och gosiga och ska visa allt de gör.
Personalen är jättebra och enhetschefen agerade mattant.

Tyvärr är det inte tillåtet att ta kort, så jag kan inte visa alla påskkärringarna, men jag kan försäkra er att vi hade roligt.

Nytt arbete

Jag behövde inte vara arbetslös så många dagar.

Idag ringde de från Försäkringskassan och berättade att jag kan börja mitt gamla arbete efter påsklovet.
Dessutom får jag mer betalt än före utbildningen, så det känns bra.

Däremot lät jag nog inte särskilt glad när de ringde.
Jag och barnen var stressade till dagis påskfirande, så jag var inte på bästa humör efter att ha tjatat om allt i över en timme.

Jag får förklara mig då jag börjar.