Facebook

Jag har loggat in på Facebook flera dagar i rad nu, så jag har väl bestämt mig för att lära mig hur det fungerar nu antar jag.

Jag har inte riktigt förstått tjusningen än. Helst skulle jag vilja att någon visade mig hur det fungerar, men det ger sig väl om jag börjar prova nya saker.

Mäktigt regn

Det måste ha regnat hårt idag.
När jag var ute och sprang idag såg jag hur ett stort brunnslock i järn hade lyfts av och gräset hade pressats åt sidorna mer än en meter åt alla håll.

Först trode jag att det var någon som jobbat där, men sen insåg jag att det måste ha kommit så mycket vatten i ledningarna att det pressats rakt upp och lyft av locket.

Mäktigt

Nanos eller Nanosh

Jag har fått ett nytt namn av Alice.
Hon blir så otroligt kärleksfull och pappasjuk när vi är hemma utan Annica.
Eftersom hon är sin mammas dotter hittar hon så klart på egna ord.
Jag heter numer Nanos eller Nanosh när hon går ner i gosstadiet.

Hon blir dessutom väldigt duktig när vi är ensamma hemma och städar upp efter sig och lovar att inte göra om dumheter.

Ostfrågan

Jag har vabbat med Alice och Simon den här veckan.
Det har varit jättemysigt med långa sovmornar och ingen stress. Idag lät det annorlunda när de såg mig också. "Min älskade pappa" och "PAPPA! Du är hemma!" Jag var ju på fotboll igår när de somnade.

Vi har även börjat med en ny lek vid matbordet- Ostfrågan.
En av fröknarna på dagis har börjat med att rulla ihop en ostskiva och sedan får barnen välja om de vill ha en lätt eller svår fråga om djur. När de svarar rätt får de ostrullen.
Vi började med leken igår och höll på i säkert 45 minuter. Barnen tycker att det är jätteroligt samtidigt som de lär sig nya saker. De vill inte ha ostrullen direkt, utan vill ha nya frågor istället.
Vi fortsatte idag, så nu börjar det bli svårt att hitta på nya frågor, men då får vi byta ämne.

Jag har verkligen världens underbaraste barn!

Dubbla budskap

Unika bilder

Jag fick en känsla att jag skulle filma en hörnan och det var vid helt rätt tillfälle.
ÖFK hade dominerat hela första halvlek och till slut gör Bobbo Solander 1-0 på nick.
Tyvärr fungerar inte överföringen vare sig från telefonen eller nu då jag lagt in den i datorn, så jag kan inte visa den.

Jag har gnällt mycket på ÖFK den här säsongen, men ikväll var det totalt överlägsna i 60 min.
Jag insåg nämligen i den 60:e minuten att det var första gången Sirius fick ta emot bollen i anfall och kunde spela tillbaka till en rättvänd mittfältare utan press.

ÖFK inledde med diciplinerat positionsspel och ökade sedan trycket från 13:e minuten och börjde bryta mönstren. Sirius fick nöja sig med att rulla i backlinjen och försvara sig mot ÖFK´s anfall från alla håll. De lyckades stå emot i 35 minuter innan Bobbos nick på hörna, men det fanns bud på mer.
I hockey brukar man prata om att de bara behöver spola isen på ena sidan när någon dominerat fullständigt. Ikväll var det spel på en planhalva hela första halvlek.

I halvtid slog vädret hastigt om till åska med hällregn och kraftiga vindar. ÖFK höll spelet upp fram till just 60:e minuten, sedan tog Sirius över och den kraftiga motvinden märktes tydligt. Utsparkarna fastnade i luften och vände nästan baklänges. Det blev inte bättre av att domaren delade ut en hel kortlek till ÖFK och TVÅ utvisningar. Jag tänkte ge honom en peng när han gick ut om inte mutorna räckte, men jag ångrade mig. Såna dumheter får andra hålla på med.

Matchen slutade 1-0 och alla förtjänar beröm ikväll. Roligt att se när alla offrar sig och sliter, framförallt att de anstränger sig att slå bra passningar, hålla kvar bollen i spel och inte bara slå bort bollen när den kommer. Bästa ÖFK-matchen jag sett på mycket länge.

Än finns det hopp

Det är avspark strax i matchen ÖFK-Sirius. Idag är det iaf sol och värme, så förutsättningarna kan inte bli bättre.

Ny pool

Premiär i nya badpoolen. Den var mycket större och plaskigare.

Sängkammarfars

Inatt kändes som att vara med i en sängkammarfars med spring i dörrar och mellan sängar.

Simon somnade i våran säng som vanligt.
När vi skulle gå och lägga oss, skulle jag lyfta över Simon i hans säng, men han vaknade till och sa "Sluta! Du ska inte flytta på mig!"
Så jag fick lägga mig i Joakims säng istället.
Imorse vaknade jag av att Annica sa åt mig att lägga mig i våran säng så inte Simon skulle vara ensam om han vaknade.
Efter en stund vaknade jag av att han hostade. När han upptäckte att det var jag som låg där ropar han "Inte du! Inte du! GÅ! GÅ!"
När han är på det humöret är det ingen mening att säga något så jag reste mig och gick mot dörren, men då sa han som väntat åt mig att lägga mig igen.
Vi somnade på nytt. Sen vaknade Alice i sin säng och ropade på mamma.
Jag visste att hon skulle bli helt galen när jag kom istället, men måste ju gå dit.
"NEJ! NEJ! MAMMA! MAMMA! GÅ! GÅ!"
Jag sa under hennes inandningar att "Mamma är på jobbet och kommer därför inte. Det är bara jag hemma".
Jag gick och la mig igen och efter en stunds skrikande ropade hon till slut på mig.
Då ville hon ha "napp i handen". Hon fick den och somnade om.
Efter kanske en timme vaknade hon igen och det var dags att lägga sig på soffan med välling och "Bompa".
Jag la mig i den andra soffan och somnade om.
En timme senare vaknar även Simon och det är definitivt dags att kliva upp.

Trots många sängbyten och spring upp och ner blev det en lång sovmorgon, så jag ska inte klaga.

Heja Mexico

Jag tycker lite synd om Mexico just nu..
De gjorde det enda rätta och spelade offensivt direkt mot Argentina i åttondelsfinalen. De var nära att göra två mål tidigt i matchen, men istället får Argentina ett mål godkänt trots 2 tydliga offsider i samma anfall.

Om 2-0 var en reaktion på det är ju svårt att säga, men de ska ha heder för att de fortsätter kämpa trots att det står 3-0 nu. Jag hoppas de får 2 snabba så det blir lite spänning igen.

Uppklädd eller inte

Nu under sommaren är det mycket repriser på gamla barnprogram och när jag ser dem kom jag att tänka på att förr skulle alla klä på sig i sina finkläder på söndag, medan åtminstone jag, snarare klär ner mig på helgen numer.
På helgen kan jag slappna av och gå i träningsbyxor och t-shirt hela dagen, medan jag under veckorna ska klä upp mig åtminstone lite mer. Jag följer inga modétrender längre, men jag försöker se respektabel ut.

Det är ju inte så många år som skiljer, men det var ändå lite roligt att tänka på att det blivit tvärtom.

Energigivare

Det har varit otroligt jobbigt på jobbet sista tiden. I helgen var jag så trött att jag inte orkade någonting kändes det som.

Idag kändes det som att vara i ett vakuum när jag gick hem. Jag kunde inte koncentrera mig längre.

Det enda jag kunde tänka på var att jag skulle lägga mig och gosa med Simon och Alice när jag kom hem och sen springa en runda.

Det ger mig så mycket energi att få mysa en stund med dem.

Sen sprang jag en runda allt vad jag orkade.

Efteråt var det som att någon lyft bort allt jobbigt och allt roligt kom tillbaka.

Löpning och barnen är verkligen energigivare för mig.

(Annica också så klart, men hon har så mycket idéer om att jag ska utföra en massa uppgifter)

Sanslös vändning efter usel start

Jag, Simon, Alice och pappa gick på fotboll idag, ÖFK-Gröndal.
I programmet hoppades de på en somrig inramning med solsken och värme, men de fick hällregn, kyla och kraftiga vindar.
Förhoppningen var att i alla fall spelet skulle värma, men det var ärligt talat bland det sämsta jag nånsin sett. Stillastående och avvaktande, ingen press på bollhållare och obefintliga löpningar för att luckra upp försvaret.

När Gröndal fick sin första halvchans var det så taffligt försvars- och målvaktsspel att 0-1 var ett faktum efter 3,5 min. Jag trodde att det skulle bli en väckarklocka, men det fortsatte i samma stil. Inget samarbete, utan alla tittade på, den som höll bollen drev tills det blev stopp eller spelade bort bollen. Gröndal kunde enkelt vända spelet och som väntat kom även 0-2 efter svaga ingripanden i flera led. Det hade kunnat bli fler baklängesmål, men oskärpa i avsluten gjorde att det stannade vid 0-2 efter första.

Jag var beredd att åka hem redan efter 20 min av första, men när "Jacke" (Jacob Widgren) kom in redan efter 25 min och började pressa motståndare, ta löpningar och försökte väggspela tändes ett litet hopp.
Ante som ska spela mot tuffare motstånd inom kort, vände bara hem och vågade inte utmana, likt övriga laget.

I halvtid måste de ha haft ett väldigt konstruktivt snack, för ut kom ett helt nytt lag som pressade offensivt, tog löpningar, utmanade, pressade i försvar och skapade chanser i nästan varje anfall. Till slut skapade det en straff som Ante satte längs marken. Målvakten var på, men styrde upp den i nättaket. Efter det var det press mot ett mål och Bobbo satte 2-2 efter 77 min. Strax efter avspark driver Jacke upp bollen på högerkanten och slår ett inlägg mot Ante som går rakt i mål. Den osannolika vändningen är ett faktum.

Det finns mycket att gnälla på efter den första halvleken, men jag anser att den främsta anledningen till vändningen är att de bytte in Jacob Widgren så tidigt i matchen. Han kom in med energi och fart som till slut smittade av sig på de övriga. Engelsmännen förutom Holt och Makel kan de skicka hem. De tillför ingenting mer än varningar.

Nu hoppas jag att det var sista gången jag får se dem stå och sova när matchen startar och att Jacke får en ordinare plats i startelvan.

Appropå glömska...

Jag och Annica har planerat sommaren utifrån när dagis är stängt och när vi bokat stugan i Dalarna.
Jag har sökt föräldrapenning och Annica semester så vi ska ha 2 veckor gemensamt och 2 veckor var med barnen så de är lediga 6 veckor.
Vi bokade stugan redan när vi var där förra sommaren, så den veckan var det ingen tvekan om, men....

Det börjar närma sig, så vi har pratat om ifall det var stugbyte lördag eller söndag och igår kollade jag bokningen.

Vi har planerat att åka lördag eller söndag vecka 26 och vara där en vecka.
All planering utgår från det, därför fick vi en smärre chock när vi inser att vi tagit fel på nästan en vecka!

Stugan var bokad från fredag vecka 27.

Hur vi kunnat ta så fel har jag ingen bra förklaring till, men tur nog upptäckte vi det i tid, så idag har jag ändrat min ledighet och bonusen blev att vi nu får en dag längre gemensam semester.
Men tänk om vi inte hade kontrollerat nu...

Hur glömsk får man bli?

Jag som alltid haft lätt för siffor och hittar något logiskt mönster i alla sifferserier har helt plötsligt glömt PIN-koden till min mobil.
Jag har inte stängt av telefonen på flera månader, så jag har inte behövt knappa in den, men det här känns olustigt.

Tur nog går det att låsa SIM-kortet och byta PIN-kod.

"Dom dör väl"

Mitt i bilden sitter en tjej med ryggen mot kameran. Vi väntade på samma buss alldeles nyss. På väg till busshållplatsen såg det ut som att hon tappade ett papper, så jag tänkte berätta det när hon kom närmare, men medan jag väntar ser jag hur hon "tappar" fler papper hela vägen. Dvs att hon tömmer fickorna på marken medan hon går. Jag kunde inte låta bli att fråga: "Är det tänkt att någon annan ska plocka upp de där papperna efter dig?" Hon ryckte bara på axlarna och svarade "Dom dör väl" Ja, vad svarar man på det? Det dök upp många ord i huvudet, men de får stanna där.

Management by fear?

Jag hade förväntat mig en fullständig utklassning i matchen Brasilien - Nordkorea, men efter första halvlek känns det mer som att Nordkorea kommer kontra in det första målet.

Det är svårt att inte tänka gamla Sovjet och fundera på vad det innebär att spela i Nordkorea.
Jag utgår ifrån att de har tränat taktik och styrspel dag ut och dag in i åratal. De är troligen styrda med järnhand hur de ska röra sig i alla tänkbara situationer.
Vaknar de mitt i natten ska de kunna svara direkt hur de rör sig om bollen befinner sig på en viss position beroende på vilket lag som har bollen.
Lars-Tommys pärm lär ligga i lä där.

Det hemska är att jag undrar vad som händer om de slår en dålig passning, gör en dålig mottagning, orsakar en farlig frispark eller straff.
Blir de bestraffade då?
Är det här Percy Nilegårds citat är hämtat ifrån "Management by fear"?
Om en proffsklubb vill värva Jong Tae Se. Får han spela för dem då eller är han fast i Nordkorea?

Om det här är fördomar eller bara oro kan jag inte svara på, men kommuniststater är förknippade med mycket hemskheter.

Oavsett alla funderingarså imponeras jag av hur de spelar.
Vattentäta bakåt och kontringssnabba. Helt orädda, trots att de möter Brasilien.

Inga mer väderleksprognoser

Jag bryr mig aldrig om väderprognoser, vare sig på tv eller i tidningar, men jag ser ju alla rubriker om "si och så blir vädret i sommar".
Det är ett ständigt samtalsämne på fikaraster och annat, men jag lyssnar knappt utan tar dagen som den kommer.
Förra veckan när det äntligen var bra väder några dagar, började alla förvarna om att:
"det kommer att bli sämre väder på fredag och hela helgen"
"på fredag börjar det regna och sen regnar det hela helgen"
"klockan 19 kommer regnet"

För en gångs skull lyssnade jag och började förbereda mig på sämre väder och agerade utifrån det också, dvs att jag var inte ute lika mycket och kände inte ens efter på fredagen om det var varmt eller kallt, för "det skulle ju vara kallt".

När regnet inte kommit vid lunch öppnade jag dörren och insåg att det var ju riktigt varmt, så vi hade slösat bort en hel förmiddag på en dålig prognos.

Regnet kom på söndag eftermiddag, men då var vi ute och spelade fotboll ändå.

När de inte kan spå vädret mer än några timmar framåt. Hur lurade är inte alla då som tror på prognoser för HELA sommmaren i april-maj? Men det säljer tidningar.

Jag kommer fortsätta öppna ögonen och konstatera vilket väder det är och ta dagen som den kommer.

(Fast vid ett tillfälle har jag kollat prognosen extra noga. Det var i juli 2008 när jag skulle fria till Annica utomhus och då stämde faktiskt prognosen)

Medarbetarsamtal

Idag har jag haft medarbetarsamtal och diskuterat hur det går på jobbet.
Min chef har förtroende för mig och hade egentligen inga synpunkter på det jag gör, utan ville att jag skulle fortsätta på samma sätt.

Jag har valt att göra de svåra ärendena. Det innebär att jag gör färre än de andra, men samtidigt får de som inte törs göra de svåra, fortsätta lära sig i lite lugnare tempo.
De tar ansvar för mängden och jag för de som kräver mer.

Vi ska föra statistik på hur många ärenden vi gör enligt olika kriterier och det är oerhört stressande för de flesta, men jag har äntligen kommit till någon slags acceptans att jag gör det jag hinner och det jag inte hinner kan jag inte göra så mycket åt.

Det är skönt att känna så eftersom jag alltid har högre prestationskrav på mig själv än omgivningen. Jag försöker alltid pressa fram lite mer, men nu är det ingen mening. Ärendena tar tid, eftersom de är så omfattande och det går aldrig i förväg säga om de tar 20 min eller 2 dagar.

Jag kanske äntligen har lärt mig att slappna av.

Tysk gladfotboll!!!

Jag brukar inte tycka om tysk fotboll,men just nu dominerar de fullständigt mot Australien.
Riktigt anfallsglad och kreativ fotboll.
Frågan är inte OM de ska vinna, för det står 3-0 nu, utan med hur MYCKET, eftersom de inte slår av på takten.
Den ena häftigare kombinationen efter den andra.
Och där är det 4-0!!!
Hyfsat inhopp av Cacau. Första bollkontakten rakt i mål.

Jägmästarfrukost

Annica kommer att skryta över deras hotellfrukost när hon kommer hem, men vi ville inte vara sämre hemma.

Jag tog upp beställningar i morse och Simon önskade McDonalds-frukost, men eftersom vi inte har någon bil var det inte möjligt.
Då tyckte han att vi skulle åka på ett hotell och ta med oss frukost därifrån, men det var ju samma problem där...

Alice beställde först korv med bröd (det är hon som äter det varje dag numer istället för Simon), men sen ändrade hon sig och ville ha välling. SEN ville hon ha ketchup, med korv och bröd. Och MJÖLK.

Simon ville ha stut med messmör och leverpastej, smoothie och yoghurt med flingor.

Jag tog fil med lite yoghurt på toppen och müsli, bröd med äggröra och hallonsmoothie.
Så det är inte säkert att de haft mer variation på deras frukost, men de slapp iaf disken.

Jag borde skämmas..

Vi var på badet idag och hade jätteroligt.
Simon har tuffat till sig så mycket att han åker alla kanor han hittar och är nästan mer under än över vattenytan.
Alice är lite mer försiktig, men hon följer med på allt och åkte den stora rutschkanan, även om hon tyckte att den var lite läskig.

När vi var klara och stod i duschen på herrarnas hände det...
Alice har precis tvättat håret när hon vänder sig mot den andra duschraden och pekar.
"Titta pappa! Titta vad han ser konstig ut"
Utan tvekan hörde han eftersom hon helt ogenerat pekade med hela armen.

Jag låtsades som ingenting och försökte med:
"Nu ska vi tvätta kroppen, den blir ju så smutsig i bassängen"
Det funkade i 30 sekunder ungefär innan:
Alice ställer sig alldeles framför honom, stirrar och pekar med hela kroppen:
"Men pappa titta då! Titta vad konstig han ser ut!
Kolla, han har ju fläsk och snopp!"

Jag vet inte vad jag ska säga, men kan inte låta bli att vända mig ifrån honom och nästan skratta.
Jag skäms så klart lite, men mest tycker jag att det lät roligt.
Hon säger det så omedvetet om att det är oförskämt, hon är bara fascinerad av det hon ser och vill berätta för mig.
Jag borde skämmas, men...
Alice är underbar

Skön helg med barnen

I helgen får jag rå om Simon och Alice alldeles själv.
Annica och Joakim ska bo på hotell.

Vi ska ta bussen på badet och åka rutschkana, sen ska vi grilla och titta på fotboll när vi kommer hem innan vi följer finalen av Wild Kids.

Fotbolls-VM

Nu har det börjat!

Annica kan inte förstå varför jag vill titta när inte Sverige är med......
Jag sa till hennes pappa igår att där är en sak han misslyckats med i hennes uppfostran, men jag försöker bearbeta henne bit för bit.

När vi går i pension sitter hon säkert och njuter av snygga uppspel, frisparkar och mål hon med.

Suget tillbaka

Sista dagarna har jag börjat tänka på att det som händer skulle kunna vara blogginlägg, så kanske suget att skriva av sig har kommit tillbaka igen.

Annica har ratat min blogg nu, så vi får se när hon hittar tillbaka.
Jag fick ett infall och ändrade utseende.
Om det blev bra vet jag inte, men det blev en förändring.

Det känns som att jag vilat ut nu och står på noll igen.
När skolan slutade var jag så trött och sliten att jag inte orkade ta tag i mer än det viktigaste för att hålla ekonomi och familj igång.

Men NU har energin kommit tillbaka.