Sängkammarfars

Inatt kändes som att vara med i en sängkammarfars med spring i dörrar och mellan sängar.

Simon somnade i våran säng som vanligt.
När vi skulle gå och lägga oss, skulle jag lyfta över Simon i hans säng, men han vaknade till och sa "Sluta! Du ska inte flytta på mig!"
Så jag fick lägga mig i Joakims säng istället.
Imorse vaknade jag av att Annica sa åt mig att lägga mig i våran säng så inte Simon skulle vara ensam om han vaknade.
Efter en stund vaknade jag av att han hostade. När han upptäckte att det var jag som låg där ropar han "Inte du! Inte du! GÅ! GÅ!"
När han är på det humöret är det ingen mening att säga något så jag reste mig och gick mot dörren, men då sa han som väntat åt mig att lägga mig igen.
Vi somnade på nytt. Sen vaknade Alice i sin säng och ropade på mamma.
Jag visste att hon skulle bli helt galen när jag kom istället, men måste ju gå dit.
"NEJ! NEJ! MAMMA! MAMMA! GÅ! GÅ!"
Jag sa under hennes inandningar att "Mamma är på jobbet och kommer därför inte. Det är bara jag hemma".
Jag gick och la mig igen och efter en stunds skrikande ropade hon till slut på mig.
Då ville hon ha "napp i handen". Hon fick den och somnade om.
Efter kanske en timme vaknade hon igen och det var dags att lägga sig på soffan med välling och "Bompa".
Jag la mig i den andra soffan och somnade om.
En timme senare vaknar även Simon och det är definitivt dags att kliva upp.

Trots många sängbyten och spring upp och ner blev det en lång sovmorgon, så jag ska inte klaga.